Jag är ryttare till världens bästa ponny
Vilken ponny säger jag bara! Idag när jag skulle hämta Aspa från hagen så hade hon tappat sin grimma. Grindgarden var det på grimman med, så nu var hon tjock haha. Men många har ibland haft svårt att fånga in Aspa, och då kan man ju tänka hur det ska gå utan grimma. hon la öronen bakåt och gick i väg något steg när jag närmade mig henne, men jag sträckte fram några äppelbitar och vips så stod jag vid hennes sida med ett grepp om luggen. Sen följde hon lydigt med mig hela vägen. Då blir man ju glad och känner att man har ett band till ponnyn, med tanke på alla som nästan måste jaga henne för att få tag på henne. Sen red jag en långrunda över långa gräs vägar, öppna fält och bort till en mysig skog. Det blev en fantastisk ridtur och Aspa var pigg och glad. Hon har en vana att ställa sig som en ostbåge i galoppen om hon tycker något är läskigt på vägen, och idag gjorde hon det och tog ett hjätte skutt. Skrattade så jag dog. Vi hade dock outuren att stöta på en hel arme av bin, men med lättnad så jagade de oss inte och Aspa stissade inte upp sig.
Hästarna ska snart in från sommarbetet och då ska Aspa börja få havre igen så då blir det krut i henne minsan! Förra året bev hon väll nästan lite för pigg och man kände inte igen henne, hon skenade och studsade runt hela tiden haha, men det ska bli kul.
